"Varför äter du inte det du vill äta?". Den här frågan fick jag senast i lördags, men det är inte första gången jag får höra den och antagligen inte sista gången heller. Och till viss del är det förståeligt att den kommer.
När jag började träna lovade jag mig själv ifrån början att jag aldrig skulle sluta äta det jag ville äta. Än idag har jag hållit det löftet till mig själv.
För såhär är det nämligen: Jag vill äta den mat jag äter. Det är ju den maten som får mig att må bra och som hjälper mig att nå mina mål.
Därtill skulle jag aldrig äta någonting som jag inte vill äta. Jag tycker att det jag äter smakar gott! Jag började inte heller en vacker dag att äta helt "rent". Istället började jag med att utesluta eller byta ut en eller två sämre ingredienser i den enskilda måltiden. Till köttfärssåsen slutade jag exempelvis att använda ketchup. Denna enkla förändring resulterade i att mitt sockerberoende stegvis minskade och försvann, och skulle jag idag äta ketchup så skulle jag bara behöva en ytterst liten mängd i jämförelse med tidigare dosering, då det smakar mycket sötare än jag är van vid i mitt dagliga matintag.
Visst kanske broccoli och "rent" kött/kyckling/fisk är tråkigare att äta än vad exempelvis pizza, chips och choklad är, men jag äter ju sånt också. Bara inte varje dag. Jag försöker att hålla mig till två sådana mål i veckan, vilket jag tycker är en helt rimligt mängd.
Det handlar inte om att jag förbjuder mig själv från att äta sådant jag tycker är gott, det handlar om att tillåta mig själv att äta sådant som får mig att må bra. Vissa dagar så är det bara en pizza som kan få mig att må bra. Då äter jag pizza. Svårare än så är det inte!
Det går också att hitta mer hälsosamma alternativ till maten man älskar. Sådant kan såklart göra det lättare att hålla sig borta från det onyttiga tills "lyxardagen" kommer.
Dadel- och kakaobollar, till exempel! :)
Kommentera