Psykologen Abramham Maslow hade en teori om att människor drivs av en strävan mot självförverkligande (utveckling). Även om teorin har kritiserats för att inte vara empiriskt bevisad så har jag en stark tro på att den stämmer överens med verkligheten. Jag vet åtminstone att min motivation i de allra flesta fall förankras i min vilja att fortsätta utvecklas, och en strävan efter att bli en bättre version av mig själv.
Därför har jag sett den platå jag stått på, i min kropps- och träningsmässiga utveckling under de senaste månaderna, som en otrolig motgång. Min förmåga att hålla motivationen vid liv har verkligen satts på prov, då jag både stått stilla i minskningen av fettmassa och haft mycket liten ökning i styrka sedan i somras. Liten/ingen utveckling = liten/ingen motivation.
Men så var jag på min kalipermätning i måndags (jag har gjort en mätning varje månad det senaste halvåret) och äntligen visade den en rejäl förändring i min kroppssammansättning!
Vad jag (nu i efterhand) har insett är att det här platåläget också har varit utvecklande för mig, på sitt sätt. Det har bland annat tvingat mig att justera mitt kost- och träningsupplägg för att skapa förståelse för vad som fungerar för just mig, visat mig att jag har disciplin nog att fortsätta kämpa trots motgång, och bidragit till ytterligare ökat självförtroende då jag tagit mig över ännu ett hinder. Det känns så himla kul nu!
Motivationen är tillbaka och jag är redo att fortsätta kämpa för att nå mina mål. Eller delmål, rättare sagt. För jag tror som sagt på teorin om självförverkligande och att man som människa aldrig slutar att utvecklas. När ett mål är uppnått kommer nya redan att ha uppkommit längsmed vägen dit.
Det som gäller är bara att fortsätta simma.
Kommentera